2 MINUTER/13 MÅNADER

VILKEN SKILLNAD

Lillasyster sover nu självständigt hela nätter utan flaska. Vaknar hon, så vill hon somna om själv (trängde mig såklart på till en början med klappar på ryggen men så förbannad har jag aldrig sett henne). Jag är härmed fri att att sova om nätterna, inte det lättaste har det visat sig. Ändå känner jag mig piggare och känner att det börjat en ny tid. Kan hon bli människa, kan även jag. 

Håret var jag och fixade till frissan idag, samtidigt fick jag bara sitta några timmar. Från och med söndag har jag klämt in 30 minuter motion varje dag och det måste väl gå att hitta tid för det. 30 minuter ! Visst låter det lovande? Risken att förändringarna inte varar särskilt länge finns, därför skryta lite, skaffa publik (ni) så är skammen stor om (när) ursäkterna börjar hagla.

NU!

Efter en långhelg i Vasa kände jag mig någorlunda utvilad. Träffa vänner, tala med likasinnade, att först bli ompysslad hos mamma, sen hos pappa. Ah. Tack vare hjälpsamma föräldrar fick jag göra annat än bara mata, vakta, leka. Ett utvilat huvud leder givetvis till att dimman lyfter, tankeverksamhet förekommer och jag fick en aning perspektiv. Jag ändrar nu på rutiner i vardagen, vi kan även kalla det att ställa till det för lillasyster. Lillasyster sover nu en gång om dagen istället för två, SAMTIDIGT som storasyster. Förra natten var lillasysters första utan mjölkflaska, det gick bättre än förväntat även om sömnsaldot blev ynka 3t. NU gäller det, slut på mjölksörplandet, ingen återvändo. Snart blir det människa av henne också.

JAG VÄNJER MIG INTE VID RÅDD

Jag och storasyster ha märkt kläder, packat ryggsäck och funderat på morgondagen, första klubb-dagen. Spännande, tycker mamma. När barnen somnat och jag börjat plocka ihop och städa upp dagens kaos har jag inte kunnat lokalisera de nya klubbtossorna som senast imorse var på under smurfdanspasset. Det ni, är dagens största motgång, har vi inte det rätt bra då?

NÄR GÄLLER DET?

När jag varit på standby hela natten för att hoppa upp, ta mig till barnkammaren och fylla på mjölkflaska innan härjandet väcker systern i samma rum är mitt tålamod ofta slut redan vid frukost. Det är fullständigt glasklart att flaskan måste bort men jag väntar fortfarande på den där nattningen när jag känner att nu gäller det. Den kommande veckan börjar dagklubben, redskapsgympan och andra aktiviteter som jag än inte bestämt om barnen ska börja med, men ljuv är känslan när program rutar in schemat. Jag hoppas att förändringarna i vardagen sköljer över mitt humör som en uppfriskande vind och därmed kunde jag sluta gnälla och gnata och vara så himla trist och trött hela tiden.